När allt är fel, men känns så rätt.
Jag är allt utom människa nu.
När jag kom hem i morse efter jobbet så hade Lina nattsällskap, Jimmy & Emil.
Vi trängde ner oss alla fyra i den lilla sängen, och efter många om och men så låg vi ganska skönt.
Men våra lite salongsberusade herrar började då att snacka, alltifrån om det är okej att ljuga om sin ålder på krogen till Piff & Puff. Och kanske det mest väsentliga i världen, vem är det Lucas ringer i det sista OTH programmet?
Vid femsnåret tröttnade killarna och vi alla somnade som små lamm.
Lina har gått till jobbet, och killarna har dragit. JAg ska snart dra hem till skutan, för att få lite mat tänkte jag och sen ska jag jobba ett par timmar. Och hämta lite jobbarkläder, jag stannar i stan hela veckan. Lite tråkigt kanske att behöva gå upp så tidigt för att jobba men jag vill hänga med min roomie och ha det bra.
Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där.
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.
Nu kan det vara för sent att säga som det är.
Kommentarer
Trackback