I'm gonna run to you
Sitter i min säng på Hotel Fort Royal, lite smålullig på vin och väldigt, väldigt trött.
Jag saknar min blogg.
Nuförtiden så tänker jag mycket på saker som gör mig lycklig. I en tid som denna så är det väldigt få saker som får mig att le, eller känna mig glad inombords.
Livet på den här ön har tråkat ut mig något så otroligt mycket, jag har en fantastisk hemlängtan hela tiden.
Men när jag vaknar och ser honom bredvid mig, eller när jag kommer hem sent från jobbet någon natt kryper ner tätt intill honom och somnar som ett ovaggat barn med hans trygga armar om mig.
När han sätter på "vår" låt, bara för att få mig på bra humör.
Eller när jag väcker honom mitt i natten för att titta under sängen efter några äckliga djur, för att jag själv inbillar mig att dom finns där och för rädd för att se efter själv.
När han ringer mig från jobbet när jag är ledig bara för att säga att han saknar mig. Eller när han kommer till jobbet bara för att få se mitt ansikte och säga hej innan han åker iväg.
Då är jag lycklig. Och glad inombords.
Och jag vill bara skrika ut till världen att han är min. Min. Bara min. Min finaste.
Och världens bästa.
Lycka utan några gränser.