sandra

Ibland så kan man faktiskt dunka sig på bröstet och säga att livet är bra.
Jag trodde inte de orden skulle komma ur min mun på väldigt länge. Men när jag vaknar, tredje dagen irad med huvudvärk så kan jag inte annat än le. Nu sitter jag på mitt hatjobb, men jag gräver inte ner mig speciellt.
Mitt huvud håller bokstavligt talat på att ramla av men det gör lixom ingenting.
Mitt ringfinger gör så ont att jag knapt kan slå på tangenterna, men vaddå. Jag har ju iallafall ett ringfinger.

Okej, jag ljuger lite grann.
Men summa sumarum är väl att jag inte bryr mig så mycket om nånting längre.
Det är ju bara att leva med det.