Jag kommer aldrig komma tillbaka

Jo. Man skulle väl kunna säga att livet har ändrats ganska drastiskt. Inom loppet av en månad, typ.
Från att ha varit vikare på Posten, beroende av tv-serier, varit ute på krogen alldeles för lite och uppträtt till synes ganska oskuldsfullt.
Till att bli bartender, i Stockholm, bo själv, träffa världens mest underbara människar (S&K), släppa alla psykiska spärrar och leva livet.
Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig.
Jag & Sarah insåg att det är nu det så kallade livet börjar.
Det är bara att hålla i sig hårt, och hänga med i svängarna.
För här svänger det, det är allt jag kan säga.

Nu när jag är tillbaka där jag alltid har bott så inser jag hur instängd jag har varit. Man känner nästan alla, eller man vet åtminstone vilka alla är. Man har varit överallt. Och man blir aldrig överaskad här heller.
Jag känner bara något slags hat till det här stället.

Nej, usch vad jag är nöjd över att ha kommit härifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback