sandra

Vi var tre glada tjejer i våra bästa år. Vi kötpte lite snabbmat, satt hos den ena och käkade upp den. Sedan åkte vi i superfart til hockeyn, parkerade fett med sladd. Taggade som få inför matchen som började bra, men slutade i en jävla katastrof. 1-5. 1-5. 1-5. Ett jävla fem lixom. Vad är problemet? Ta av en skridskoskyddena och börja spela hockey för fan.
Vi blev tre jäkligt bittra tjejer. Sen ramlade en lite för överförfriskade gubbe vid oss, och slog upp hela jävla huvudet. Det var typ blod överallt. Läbbigt.

Nu sitter jag hemma, och tröstäter.
Det är vad man måste göra i sådana här kritiska lägen. För nu mina vänner, har jag vart på min sista match på väääldigt länge. Det kan jag lova. Eller inte lova, men jag hoppas jag inte behöver gå på nå fler förrän dom börjar vinna lite matcher.

Fan vad jag svär.