sandra

När du kliver utanför porten och ut på gatan möts du av snön som yrar runt.
Runt omkring dig småspringer människor för att slippa undan den onda stormen. Du drar upp huvan på din svarta jacka, slänger upp din svarta väska på aseln och skyndar dig mot tunnelbanan.
I trappnedgången ekar ljudet av klackarna på dina Chanelstövlar.

Du hinner precis in i vagnen innan dörrarna stängs. Du sätter dig bredvid en gammal kvinna med stort, grått hår som ler snällt när du kommer. Mittemot dig sitter en välbekant kille. Du pickar han på axeln, och han lyfter ansiktet från Metro som han satt och läste. Så ler han brett  när han ser sig, tänk att du inte sett honom sen den där jobbiga dagen på flygplatsen. Och det var två år sedan. Du blev glad av att se honom igen och han att se dig. Du undrar vad han har gjort sen, ja. Sen han och Sandra gjorde slut. Han hade vart ute och rest och precis avslutat inspelningen av sin nya skiva som skulle släppas under sommaren. Han frågade mycket om hur Sandra hade det, du berättade att hon hade det bra men utelämnade vissa viktiga detaljer. Ni bytte telefonnummer, han sa att det skulle vara roligt att träffa dig och Sandra igen. Du lovade att höra av dig, men inte vilken månad du tänkte göra det.

Du klev ut på perrongen och såg dig snabbt omkring, och skyndade dig sedan upp för trapporna och ut på gatan. Du vinkade till dig en taxi, satte dig i baksätet och andades ut. Taxin körde norra utfarten ut från stan. Det var en trevlig taxichaufför. Han var från Indien, hade fem barn och bodde i Jakobsberg.
Du bättrade på ditt Dior-lipgloss och drog några fingrar genom det långa håret.
Väl framme gav du taxichauffören 100 kronor i dricks för att han var så söt.

Du gick in genom glasportarna och såg på de stora, blåa tavlorna. 
LOS ANGELES                                                                           ARRIVED
Han borde vara på väg hit nu, hoppas han kommer snart. Du har inte gillat Arlandas flygplats sen, den där dagen för längesen. Den ger dig dåliga vibbar.
Minuterna gick och du började bli nervös, kommer han inte snart?

Sedan ser du honom komma gående borta vid informationsdisken med två stora mörkgröna resväskor på hjul. Han ler stort när han ser dig, och släpper väskorna och sträcker ut armarna. Du springer rakt in i hans stora famn och kramar honom hårt. Du vill aldrig släppa taget. Du borrar in din näsa i hans gråa tröja och han luktar precis som han brukar.
Han pussar dig i pannan, och säger om och om igen att han älskar dig.

I sex månader har ni varit utan varandra. Du har varit kvar i Stockholm och han har varit i Los Angeles och jobbat. Du trodde aldrig att du kunde sakna någon så mycket som du saknat honom.
Det är inte bara en gång du funderat på att sätta dig på ett plan och flyga till Los Angeles bar för att träffa honom om det så bara var för en dag.

Du rufsar honom i håret och släpper taget om honom och backar ett par steg.
Han gräver i sin ficka och ställer sig sedan på knä framför dig och framför alla andra människor på flygplatsen.
- Lina, vi har känt varandra i sex år nu. Vi har haft våra duster och våra gräl under de här åren. Det har inte varit en dans på rosor för oss två. Vi har inte lyckats kommit överens varje gång och jag vet att det kommer bli jobbigt. Men jag vill och jag kommer göra allt för att det ska vara bra mellan oss. Och jag vet att jag inte vill leva utan dig.
Vill du gifta dig med mig?

Med tårarna rinnandes ner för kinderna får du fram ett ynket litet "ja". Det är ett litet "ja" som kommer ur din mun. Men det betyder så mycket mer.

Han reser sig upp och trär på den släta ringen i vitt guld på ditt vänstra ringfinger och du beskådar den i solljuset. Du hör några få applåder runt omkring dig. Du hade glömt bort alla människor som var runtom er.
Du ger honom en lång kyss och sedan ler du. Du ler inte bara i ansiktet utan i hela själen.
Kan man verkligen vara såhär lycklig?

Sedan går ni bredvid varandra ut genom de stora glasportarna, ut i kylan.
Kan livet verkligen vara såhär härligt?