sandra

Hemma efter en grym kväll på krogen. Mycket folk och ett bra drag hela kvällen. Avslutade som alltid på max. Jag känner mig otroligt nyttig, men vad gör man inte för laget... Nu har jag alldeles för mycket energi för att kunna sova, som varje söndagsmorgon. Det blir till att ligga och filosofera ett tag innan john blund kommer. Just ja, jag har blivit med Mac nu oxå. Så imorrn måste jag fixa allting på den. Sladdar, inställningar och allt där till. Min vän hackern ska få fixa resten med internet och all sån där sörja. Kan inte riktigt med sånt. Så jag funderar på om det är dags att börja skriva min bok jag har i huvudet, mitt livsprojekt. Kan vara dags nu känns det som. Känns som att mitt huvud sprängs av allt jag har där inne. Nej, sova vore en bra idé. Sleep tight darlings.

Idag sov jag inte länge. 09.04 för att vara exakt. Upp och fixa och dona med ingenting.
Lyssnat på ljudbok, tagit tag i lite i mitt kaosrum och så vidare.
Föräldrarna har lämnat huset för syster i Stockholm, så här är det ganska dött.
Ska hitta något att göra tills jag lär åka iväg till jobbet, om sådär sex timmar.

Igår var det mys med Sara & EP. Åt Max, köpte ett kilo godis och tittade på Casanova.
Sen hade vi ett stort problem med EPs nya telefon. En ny diamondhistoria med touchskärm.
EP hade knappt slagit igång den innan hon svor över det, och det fortsatte hela kvällen.
- Jag fattar ingenting av den här jävla telefonen!
Som alltid i bilen så var det allsång. Låten igår kunde inte ha varit mer passande.
Tre deppiga tjejer med världsproblem, eller nåt åt det hållet.

---

Helt plötsligt så öppnade sig himmlen och regnet vräker ner.
Jag har precis vaknat efter jobbet då jag var tvungen att ta en nap. Undra vad den här kvällen bjuder på?

---

Den här sången lyckas jag alltid få på hjärnan varje natt jag sätter mig i bilen och åker hem från krogen.
Varenda gång faktiskt. Jag sitter där i bilen och kör genom stan, ser på alla berusade människor som är på väg hem,
eller på väg hem till sitt kvart över två-ragg. Tycker synd om dom och är glad att jag själv är spiknykter.
Får en känsla av välbehag och då börjar jag sjunga på den här. Den är min låt i gryningen, en mysig låt.

---

Vart i stan och hängt en sväng med mina vapendragare. Åt mat och fikade på Waynes.
Det var trevligt, eftersom det var så längesen vi bara hängde sådär som bara vi kan göra.
Sitta och läsa kontaktannonser i tidningen, skratta åt folk som går förbi och drömma oss långt bort.
Fast iofs är det bara jag & Alex som gör det. Lina sitter mest och skrattar åt oss.
Jag & Alex har en ny plan. En storslagen plan. Ännu en pelare i vårat imperium.
Linas cykel blev misshandlad också. Det ramlade av bilen, mitt på vägen.
Den kommer nog aldrig bli sig själv igen. Men jag gillade aldrig den nyare bettan. Gammelbettan däremot, henne kan man lita på.

Kollat på det senaste avsnittet av The hills. Och nu ska jag svara på ett skitviktigt mail som förhoppningsvis kommer att ändra det mesta i min tillvaro, sen blir det till att krypa ner under täcket.

Jag ligger i sängen med lurarna i öronen. Det är kallt, pyjamas och dubbla täcken hjälper inte mot den här kylan. Sova kan jag inte, fast jag borde för att orka jobba imorrn. Men det går inte. Jag tror jag saknar de riktiga sommarnätterna, de ljusa, varma och långa nätterna. Kylan förstör bara. Gör folk deppiga och ledsna. Och gör det omöjligt att sova själv. När ska allt det här ta slut?

---

Man lyckades skrapa ihop några arbetspass den här veckan ändå. Det är väl lika bra. Pengar är ett nödvändigt ont i den här världen, och vill man komma härifrån så behövs dom.
Munter som sjutton idag. Jag vet inte, helt plötsligt så slog det över lite grann. Men det kan vara övergående så man kanske inte ska vänja sig i onödan.
Två timmar kvar, sen slutar jag.

Sitter och läser Hänt extra och konstaterar att Lena Endres fadderbarn har dött. 1994!!! I folkmorden i Rwanda. Helt seriöst, finns det nån kotte i detta land som bryr sig om det?
Eller att Charlotte Perelli blev "skogstokig" på någon spydig kassörska på Preem i Sunne. Det fatta man ju.
Värmlänningar är ju inte riktigt kloka.
Så mycket av värde kan man läsa i dagens tidningar. I nya numret av Frida får man läsa att killar faktiskt har komplex (någon som trodde något annat?) och det bästa självförsvaret när man blir överfallen. Båda artiklarna, urusla.

Och tredje världen svälter fortfarande...

---

Jag hatar söndagar. Och speciellt idag. Inte nog med att jag inte kan hitta någonting som kan få mig att dra på smilbanden så ska det regna och blåsa storm hela dagen. Lite sol är för mycket begärt i det här skitlandet.
Jag hör hemma i en säng, under täcket med Stieg Larsson. Med persiennerna nerdragna.

---

Det här är inte bra. Någonting måste hända, nu!
Deppigaste tjejen i sverige? Finns det någon som är mer trött på livet?
Idag undrar jag varför jag ens slog upp ögonen och klev ur sängen.
Det är ju bara en skitdag som alla andra.

Sandra, du måste ju le!

---

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt.
men det skälvde när du rörde vid mig.
du var sjutton, jag var sexton och jag skolkade från allt.
jag ville bara vara med dig.
jag ville bara vara med dig.

Nu är det snart dags att åka till jobbet. Jag har märkt en himla skillnad på mina förberedelser inför mina två olika jobb. När jag ska jobba på posten så har jag inget smink på mig, uniformen ska på och att dra en borste genom håret kommer inte på fråga. Men när jag ska till krogen då jäklar. Jag har spenderat två timmar nästan framför spegeln. Otroligt. Det är nästan så att jag väljer mina strumpor med omsorg (utifall någon ska se dom). Töntigt, jag vet. Men sån är jag.

Nu skulle jag kunna skriva oändligt mycket om min kärlek till Lasse. Men jag ska försöka att inte göra det.
Jo, det blev ju en lång kväll och när han och bandet kommer in och ska göra sitta "andra extranummer" så orkar jag nästan inte mer. Men underbara låtar kommer, och sen kommer han ensam tillbaka till scenen och drar av "hjärter dams sista sång". Då var man fulländad. Allt blev lixom ett lyckorus.

Jag har ju fått nån sjukdom, eller nått. Jag är så jäkla trött jämt och sover som ingen annan.
Jag borde göra något åt det, vet inte riktigt vad som botar det...
Men jag tror att det lätt blir så när man är så jäkla less på livet och alla människor i det.

Nej, jag tror jag går och lägger mig under täcket igen. Och lyssnar på Lasse.

nerbäddad i sängen innan tolv en fredagskväll. Det var nåt nytt. Men vad ska jag säga. Lyckorus blandas med värken i benen efter fem timmar framför underbara artister. Nu är det dags att sluta ögonen, med 'hugger i sten' på hjärnan.

Okej, jag vet inte riktigt hur jag mår. Det är både sött och salt. Fast mest salt, jag går runt och irriterar mig på samma sak dag ut och dag in. Och för tillfället är jag så arg att jag gärna faller i gråt. Men grejen är den att jag inte kan göra nånting åt det. Fan. Sitter på jobbet iaf, väntar på nåt att göra. Jag slutar ju om typ ett halvt dygn. Bara en sån sak...

Inte en chans att jag sover 13 timmar inatt igen, upp tidigt imorrn.
Mitt rum borde dessutom städas, och varför inte göra det nu när jag har energin till det.
Och möjligen till tonerna av Chris.
Om inte annat så ska jag kolla på One tree hill. Och skriva, massor i min bok.
Jag bubblar över. Det finns alltför mycket i mitt huvud som måste ut. nu, nu, nu.

God natt.

På jobbet.
Jag har sammanlagt sovit 40 timmar de tre senaste nätterna. Jag är inte normal.
Trots detta så sitter jag här och gäspar, längtar efter att få krypa ner i min säng och titta på One tree hill tills jag somnar.
Vilket jag nog gör efter ca tio minuter.

Onsdag alltså.
13- timmars pass imorrn, ledig på fredag. Shoppingsväng på stan, måla i stugan, Lasse på kvällen.
Hoppas vädret är med mig.  Jobba som vanligt på lördag.
Måste göra någonting åt mitt hår innan lördag också, ett extra dygn skulle inte skada.

Just det.
E-L, min kollega. Ca 60 bast, är avundsjuk på mig för att jag ska se Lasse på fredag.
Det är typ hennes idol, eller nåt sånt. Det kanske kallas något annat i den åldern.