Ändå dör jag med varje steg jag tar
We own the night
When life sucks
Nu ska jag titta på underbaraste filmen någonsin. Alfie.
Kanske ska jag titta på den två gånger till och med.
When your life is sucky, you get drunk and sleep with inappropriate men. It's your thing.
How to mend a broken heart
Ibland så kan man faktiskt dunka sig på bröstet och säga att livet är bra.
Jag trodde inte de orden skulle komma ur min mun på väldigt länge. Men när jag vaknar, tredje dagen irad med huvudvärk så kan jag inte annat än le. Nu sitter jag på mitt hatjobb, men jag gräver inte ner mig speciellt.
Mitt huvud håller bokstavligt talat på att ramla av men det gör lixom ingenting.
Mitt ringfinger gör så ont att jag knapt kan slå på tangenterna, men vaddå. Jag har ju iallafall ett ringfinger.
Okej, jag ljuger lite grann.
Men summa sumarum är väl att jag inte bryr mig så mycket om nånting längre.
Det är ju bara att leva med det.
Vissa vet inte vad de pratar om
Dude 2: Ja, typ 25 m/s.
Dude 1: Är det mycket?
Dude 2: Ja. Estonia sjönk vid 28 m/s.
Dude 1: Estonia...?
Dude 2: Båten som sjönk?
Dude 1: Du menar som Titanic?
Dude 2: Ja.
Dude 1: Men... den körde ju på ett isberg?
Humor.
Fri sprit och taxi hem
Kvällen/natten/morgonen var... intressant.
Ett litet kaos utbröt på jobbet igår när kassasystemet kollapsade. Men vi överlevde.
Sedan blev det fest, hej och hå. Jag o Justine bodde vid karaokemaskinen.
Hemma vid halv åtta-snåret. Lagomt sliten.
Efter att ha kommit ikapp så ska jag nu iväg på ytterliggare nån tillställning. Personalsöndag på kajkanten.
Jag skippar alkoholen och tar bilen.
Jag är helt mosig. Ingenting fungerar som det ska. Och mitt ringfinger är helt förstört. Stödtejpat efter en olycka igår på jobbet. Ont ont ont.
Nu ska jag stirra in i väggen ett tag, och lyssna på det här.
Well I guess it would be nice
Jag har legat nerbäddad i sängen hela dagen, i jakten på sömn. Jag behöver verkligen sova, men jag kan inte.
Det har varit ett par hektiska veckor och dagar och sömn har inte varit prio ett. Men istället för att sova har jag legat vaken, lyssnat på regnet och kollat på SATC.
Nu är det bara att göra sig klar för jobbet, och efter det väntar personalfest.
Det kan faktiskt sluta hur som helst...
Nej, smink och hårspray. Punkt nu.
As we say in Norrland
Live från ö-viks finaste källare
jag och sarah sitter på en vipklubb. Vi har en vinkällare att tillgå, och vi är helt ensamma så stället. Vi är känner oss otroligt speciella. Och vi dricker ett otroligt gott vin, shiraz cabernet ska det vara. Bara det allra finaste för fröknarna.Before you came and told me this.
Love me when I'm gone
Wherever you will go
Dude!
Under the moon
Jag fick höra den här låten i helgen när jag var hemma hos nån. Och grejen är den att jag var så full att jag inte förstår hur jag kommer ihåg den. Men den är lixom fast i hjärnan.
Nu borde jag verkligen duscha, och packa. Och måla naglarna, leta reda på biljetterna och åka och köpa matsäck.
Usch.
Stupid shit
Till Ö-vik. Med Swallow.
Det blir jobb. På Veckefjärden under masterstävlingarna. Kan bli kul, kan bli jobbigt.
Så jag förser mig själv med lite tidsfördriv, jag ska ju ändå åka långt.
Usch, vad jag fryser. Jag borde sätta på mig strumpor.
Det blir Camilla läckberg och Stieg Larsson som gör mig sällskap imorrn i de norrländska skogarna.
Det ska bli otroligt skönt att komma härifrån. Jag behöver rensa huvudet och komma bort ifrån den här jäkla röran.
Om det nu innebär jobb, fine.
Återkommer lagomt till helgen. Och vad väntar då?
Jobb såklart.
Jag borde börja packa, och leta på min ipod. Den är borta.
Totalt väck. Kul.
Sen ska jag in till stan, umgås med Alex o Lina är det tänkt.
Nej, jag måste leta efter min ipod nu. Pronto.
and it hurts with every heartbeat
Jag skulle kunna skriva oändliga sidor om saker som gör mig glad.
Känslan av solens strålar mot huden en varm sommardag, eller vinden i håret när man cyklar genom skogen.
Ruset i kroppen när man lyssnar på bra musik. Eller känslan av hopp som infinner sig när allt går som man vill.
När man får ett sms av någon speciell, att det gör ens dag och man inte gör någonting annat än att le. Hela tiden.
En låttext, där varenda ord får mitt hjärta att slå ett extra slag i sekunden. Lyckan som rusar genom kroppen när man sitter på en balkong med sina vänner en sen sommarnatt och bara pratar om pojkar och skrattar tills tårarna rinner.
Den känslan som jag får varje gång du håller mig tätt intill dig. Ditt leende i morgonsolen, i månskenet och i varenda ögonblick. En väns uppmuntrande samtal när livet bara känns skit. Hon pratar om våra framtida barn, om hur ont det än gör i hjärtat så kommer det att gå över, om våra tragiska liv och frågar sig gång på gång; hur kunde det bli såhär?
Minnen när man hör vissa låtar, ser vissa bilder eller när man ser en viss person. Minnen som lockar fram ett stort leende på läpparna. Lördagsmornar, vem man än vaknar bredvid, hur mycket huvudvärk man har så skrattar man åt kvällen innan och allt man gjorde och inte gjorde. Vissa kväller när man kryper ner i sängen med ett stort leende på läpparna och man kan säga till sig själv att det här har varit en bra dag. Utan det minsta ovisshet i rösten.
Jag önskar att jag kände allt det här idag. Men jag tror inte någonting av det här skulle kunna få mig glad.
I can't stay away
You are my sweetest downfall
Jag har en underbar vän, som bor alldeles för långt bort för att det ska vara hälsosamt.
Hon kan leka med ord som ingen annan. Hon beskriver en känsla som jag inte ens kan sätta ord på. Jag tror att den kallas tomhet. Igår var hennes dag såhär. Idag är min dag såhär.
ibland vaknar man upp och undrar varför man i första taget ens vaknade. man undrar varför livet känns så trist. varför det regnar, varför man känner sig ensammast i världen. varför man bara skulle vilja ligga på soffan i tystnad, med fönstret öppet, iklädd mjuka kläder och tofflor. man frågar sig varför man inte ens orkar gå ner till fiket runt hörnet för att dricka kaffe. man undrar varför livet ska vara så förbannat invecklat, varför man ska behöva fatta beslut, bestämma sig, växa upp. man undrar varför man överhuvudtaget bryr sig om att fortsätta.
jag undrar varför.
och idag är en sådan dag.
Sunday morning, and the rain is falling
När man stiger in i Alex lägenhet möts man av en överhypad Marit. Slänger av mig jackan och väskan på golvet och sätter mig i soffan. Sex and the city säsong två ligger laddad i dvdn. Mamma Alex vet vad jag behöver.
Kryper ihop i soffan äter sushi och slötittar lite.
Sedan beger vi oss ut i regnet. Och såklart ska det komma ett monsunregn över oss när vi är ute och går. Det regnade igenom regnjackan. Kul.
Nu ligger Marit och tuggar på ett ben och jag kollar fortfarande på SATC. Och regnet det bara öser ner.
Det är en tråkig söndag. Otroligt tråkig.
I've found something I believe in.
Marit ligger och väntar i Alex lägenhet, och jag har inget bättre för mig.
Regnet bara öser ner utanför. What? Jag har vaknat 17 gånger under hela natten och det har regnat lika mycket varje gång. Finns det inget slut på skiten? Någon gång borde allt vatten ta slut tycker man.
Jag gillar inte regn längre.
Fan, nu måste jag springa.