Han sa: ta min hand, vi ska åt samma håll

Nu skulle jag kunna skriva oändligt mycket om min kärlek till Lasse. Men jag ska försöka att inte göra det.
Jo, det blev ju en lång kväll och när han och bandet kommer in och ska göra sitta "andra extranummer" så orkar jag nästan inte mer. Men underbara låtar kommer, och sen kommer han ensam tillbaka till scenen och drar av "hjärter dams sista sång". Då var man fulländad. Allt blev lixom ett lyckorus.

Jag har ju fått nån sjukdom, eller nått. Jag är så jäkla trött jämt och sover som ingen annan.
Jag borde göra något åt det, vet inte riktigt vad som botar det...
Men jag tror att det lätt blir så när man är så jäkla less på livet och alla människor i det.

Nej, jag tror jag går och lägger mig under täcket igen. Och lyssnar på Lasse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback