sandra

---

Nu ligger jag i sängen med två nylagade tänder, en öm käke och en fruktansvärd huvudvärk.
Men annars så är allt super. Förutom den där livskrisen...
Ha, sluta nu.

Hursom. Idag fick jag vara ute och cykla på jobbet istället för att sitta inne på kontoret och chilla. Kanske sälja ett frimärke eller två. Så jag kommer till jobbet sjukt trött och bitter för att jag ska ut i kylan och trampa, och för att spä på det hela så ska jag ha med mig en prao. Simon, 15 år och går på friskolan. The point is, han är grym!

För två veckor sen hade jag med mig ett riktigt pucko, han dög inte ens till att ta ut soporna. Men den här...
Simon är blond, lång och lite smårund. Och då fattar ju alla, han är ju lång alltså inte köttbulletjock utan lite lönn bara.
Jag märkte direkt när han kom där att den här killen kan man lita på!

Han är lixom killen i klassen som alla gillar. Han är varken bu eller bä. Alla tjejerna gillar han, men ingen blir kär i han. Och det tycker han är ganska okej. Han är den som inte gör sig ovän med någon, för han tycker det är onödigt.
Han är inte den som pratar mest i klassen, men han är inte den tysta musen som sitter längst bak i klassrummet heller.
Han har ett visst intresse, och jag tror i det här fallet att det är datorer. Så han kommer säkerligen välja att gå John Bauer på gymnasiet. För att sen bli STOR inom it-branschen. Och han är väluppfostrad, det såg jag direkt. Han har lixom lärt sig vett, som de flesta föräldrar nuförtiden skippar att lära sin ungar. Men hans morsa, hon gjorde vad man ska.
Alltså den här killen kan se ut att vara lite socialt handikappad, men icke. Han är lite försiktig i vissa lägen, som många av oss. Men så glimmar han till.

Han slog mig med häpnad. Helt plötsligt, från ingenting kom det ur hans mun: Nej men Sandra, jag fixar det där!
Och där stod jag med hakan nere vid fotknölarna och bara log. Och så tänkte jag att det här händer inte, killen är 15 bast.
Och kom på mig att tänka att alla 15 åringar är riktiga sopor, bara för att min tidigare prao var det. Så fel jag hade!
Han fixade både den ena och den andra, tog för sig och fattade direkt när jag förklarade på mitt så opedogogiska sätt.
En klippa är vad han är!

Det är faktiskt nästan så att jag längtar lite tills imorrn, då vi ska få spendera ännu en dag tillsammans!