sandra

Dagens mat: Bulgur och sås i skolan, fiskpinnar och potatis hemma,
Dagens kläder: Mörka stupisar, svart tröja, brun Sveamössa och vita Converse.
Dagens bästa: Att HAN sms:ade Lina.
Dagens sämsta:  Min hälsa. Vet inte vad som fel.
Dagens låt: Martin Stenmarck- Hem
Dagens dröm: Snook. Efter gårdagens uppträdande på Grammisgalen, oundvikligt.
Dagens jobbigaste: Samhällskunskapen.
Dagens drygaste: August Strindberg

Idag känns det som jag har blivit påkört av ett tåg.
Ont överallt, speciellt i min ångestfyllda själ.

Jag vet inte hur det är med min effektivitet idag. Den är lite vacklande.
Precis som min hälsa. Mår riktigt asdåligt faktiskt.
Ganska jobbigt eftersom jag kommit igång riktigt bra med träningen nu.
Men jag läste någonstans att om man går ut för hårt i början så är det riska att man bli sjuk. Too bad att det blev så för mig.
Så jag funderar på att ställa in träningen imorrn så jag får två träningsfria dagar i rad innan helgen.

Men nu måste jag göra något åt högen med läxor som ligger och samlar damm.
August Strindberg! Jag vill veta ALLT om dig och dina verk.
(Okej, där var jag ironisk) Men jag måste vet ALLT om dig.
Helst ska det vara kristallklart på fredag.
Depp.

Du, söt kille ikläd grå mössa, svart jacka, grön ryggsäck och vita Nike-skor som är i 20 års-åldern och hoppar på vid min busshållsplats.
Lagomt snygg, med lurar i öronen.
Hoppas vi ses imorrn vid busshållsplatsen...

Är jag ditt sista misstag?
Är jag en kvinna för vild och skör?
Är det mörkt på havets botten?
Är det mörkt där hjärtat dör?
Är det för sent nu efter så många år?
Jag blir äldre, men skräcken består
Vill hem, måste skydda mig
Därför drömmer jag ensam
Därför älskar jag dig

Snurrar var och en för sig alldeles för mycket i mina lurar för att de ska vara hälsosamt!

Ge mig:

- Grå Peaktröja (På mig, men för all del den funkar på snygg kille oxå. Den gör sig inte så bra på en galge)
- Choklad (Mitt nya liv sucks)
- Privatkonsert med Martin Stenmarck. (Kan ni tänka er Martin i ert eget vardagsrum?)
- Biljetter till Justin. (Jag var för lat för att boka)
- Ett par hetingar till mig Linn och Lina som besöker gymmet (Dom ska gärna vara där när jag är där)
- En ledig dag med One Tree Hill/Vänner/Sex and the city/Grey's Anatomy-race. (Men helst inte helt själv i sängen... Kanske någon iklädd en grå Peaktröja)

Gud, det kan väl inte var för svårt att fixa detta till mig?
Som en liten belöning.

Du är välkommen på bröllop!

Den 24/6 2007 i Skutskärs kyrka växlar Christian och Sandra ringar med varandra.
Middag serveras efteråt i brudens familjehem på Bergsvägen 2.

Klädsel: Smoking

O.S.A 1/5 2007

Christian är som ni alla vet en mycket duktig och erfaren mäklare, och Sandra är en naturbegåvning inom postverket.
Ni kommer att får avnjuta en underbar middag i den botaniska trädgården.
Sedan bjuder Gyllene Tider på musik.

Gårdagen var väldigt rolig. Sådär trevligt hemma hos Jossan, kände typ ingen. Men det gick bra ändå.
Sedan blev det Svarte och sen Nivå.
Det var hilma roligt, lagom mycket folk. Och mycket dans!
Sedan fick jag springa till bussen, dålig tajming.
Min fötter mår som dom förtjänar idag.

Jag har syndat.
Mitt nya, hälsosammare liv har börjat.
Men idag blev det en bakispizza. Så fruktansvärt onödigt!
Men vad gör man inte när det känns som någon skär i magen på en och huvudet väger bly?
En gång är ingen gång!

Idag är det THE DAY.
Idag är det födelsedagsparty hos Jossan.
Ska bli himla festligt. Min klänning som jag hittade är föör underbar!
En svart siden klänning, med trekvartsärmar och lite empire-skuren över den.
Till den blir det ett ljusrosa sidenband i håret. Funderar på en 60-talsinspirerad frisyr.
Letar lite bilder nu på nätet. Annars blir det utslätt lockigt.
Funderar på att måla mina naglar rosa också, får se om jag har något nagellack som faller mig i smaken.

Men nu lär jag åka och köpa blommor och åka till farmor och farfar.

Inte är jag bitter inte...
Så där kan jag också se ut.
Eller jag tror att jag gör det efter X antal groggar.

Idag spenderades det alldeles för mycket pengar igen.
Lina brännde 2200 kr på cirka 30 minuter.
Jag brände däremot 1800 på 45 minuter.
Känner mig lite sparsam. Eller inte.
Jag lider av ångest.
Djup jävla ångest.
Och det är ännu mer pengar som skall delas ut.
Hu hu hu!
Hatar det.

J satt på bussen. Otillåtet het i gråa mjukisbyxor, Colgate-vita sneakers,
röd Peakjacka och röd mössa.
Please kill me!

När du kliver utanför porten och ut på gatan möts du av snön som yrar runt.
Runt omkring dig småspringer människor för att slippa undan den onda stormen. Du drar upp huvan på din svarta jacka, slänger upp din svarta väska på aseln och skyndar dig mot tunnelbanan.
I trappnedgången ekar ljudet av klackarna på dina Chanelstövlar.

Du hinner precis in i vagnen innan dörrarna stängs. Du sätter dig bredvid en gammal kvinna med stort, grått hår som ler snällt när du kommer. Mittemot dig sitter en välbekant kille. Du pickar han på axeln, och han lyfter ansiktet från Metro som han satt och läste. Så ler han brett  när han ser sig, tänk att du inte sett honom sen den där jobbiga dagen på flygplatsen. Och det var två år sedan. Du blev glad av att se honom igen och han att se dig. Du undrar vad han har gjort sen, ja. Sen han och Sandra gjorde slut. Han hade vart ute och rest och precis avslutat inspelningen av sin nya skiva som skulle släppas under sommaren. Han frågade mycket om hur Sandra hade det, du berättade att hon hade det bra men utelämnade vissa viktiga detaljer. Ni bytte telefonnummer, han sa att det skulle vara roligt att träffa dig och Sandra igen. Du lovade att höra av dig, men inte vilken månad du tänkte göra det.

Du klev ut på perrongen och såg dig snabbt omkring, och skyndade dig sedan upp för trapporna och ut på gatan. Du vinkade till dig en taxi, satte dig i baksätet och andades ut. Taxin körde norra utfarten ut från stan. Det var en trevlig taxichaufför. Han var från Indien, hade fem barn och bodde i Jakobsberg.
Du bättrade på ditt Dior-lipgloss och drog några fingrar genom det långa håret.
Väl framme gav du taxichauffören 100 kronor i dricks för att han var så söt.

Du gick in genom glasportarna och såg på de stora, blåa tavlorna. 
LOS ANGELES                                                                           ARRIVED
Han borde vara på väg hit nu, hoppas han kommer snart. Du har inte gillat Arlandas flygplats sen, den där dagen för längesen. Den ger dig dåliga vibbar.
Minuterna gick och du började bli nervös, kommer han inte snart?

Sedan ser du honom komma gående borta vid informationsdisken med två stora mörkgröna resväskor på hjul. Han ler stort när han ser dig, och släpper väskorna och sträcker ut armarna. Du springer rakt in i hans stora famn och kramar honom hårt. Du vill aldrig släppa taget. Du borrar in din näsa i hans gråa tröja och han luktar precis som han brukar.
Han pussar dig i pannan, och säger om och om igen att han älskar dig.

I sex månader har ni varit utan varandra. Du har varit kvar i Stockholm och han har varit i Los Angeles och jobbat. Du trodde aldrig att du kunde sakna någon så mycket som du saknat honom.
Det är inte bara en gång du funderat på att sätta dig på ett plan och flyga till Los Angeles bar för att träffa honom om det så bara var för en dag.

Du rufsar honom i håret och släpper taget om honom och backar ett par steg.
Han gräver i sin ficka och ställer sig sedan på knä framför dig och framför alla andra människor på flygplatsen.
- Lina, vi har känt varandra i sex år nu. Vi har haft våra duster och våra gräl under de här åren. Det har inte varit en dans på rosor för oss två. Vi har inte lyckats kommit överens varje gång och jag vet att det kommer bli jobbigt. Men jag vill och jag kommer göra allt för att det ska vara bra mellan oss. Och jag vet att jag inte vill leva utan dig.
Vill du gifta dig med mig?

Med tårarna rinnandes ner för kinderna får du fram ett ynket litet "ja". Det är ett litet "ja" som kommer ur din mun. Men det betyder så mycket mer.

Han reser sig upp och trär på den släta ringen i vitt guld på ditt vänstra ringfinger och du beskådar den i solljuset. Du hör några få applåder runt omkring dig. Du hade glömt bort alla människor som var runtom er.
Du ger honom en lång kyss och sedan ler du. Du ler inte bara i ansiktet utan i hela själen.
Kan man verkligen vara såhär lycklig?

Sedan går ni bredvid varandra ut genom de stora glasportarna, ut i kylan.
Kan livet verkligen vara såhär härligt?

När du kliver utanför porten och ut på gatan möts du av snön som yrar runt.
Runt omkring dig småspringer människor för att slippa undan den onda stormen. Du drar upp huvan på din svarta jacka, slänger upp din svarta väska på aseln och skyndar dig mot tunnelbanan.
I trappnedgången ekar ljudet av klackarna på dina Chanelstövlar.

Du hinner precis in i vagnen innan dörrarna stängs. Du sätter dig bredvid en gammal kvinna med stort, grått hår som ler snällt när du kommer. Mittemot dig sitter en välbekant kille. Du pickar han på axeln, och han lyfter ansiktet från Metro som han satt och läste. Så ler han brett  när han ser sig, tänk att du inte sett honom sen den där jobbiga dagen på flygplatsen. Och det var två år sedan. Du blev glad av att se honom igen och han att se dig. Du undrar vad han har gjort sen, ja. Sen han och Sandra gjorde slut. Han hade vart ute och rest och precis avslutat inspelningen av sin nya skiva som skulle släppas under sommaren. Han frågade mycket om hur Sandra hade det, du berättade att hon hade det bra men utelämnade vissa viktiga detaljer. Ni bytte telefonnummer, han sa att det skulle vara roligt att träffa dig och Sandra igen. Du lovade att höra av dig, men inte vilken månad du tänkte göra det.

Du klev ut på perrongen och såg dig snabbt omkring, och skyndade dig sedan upp för trapporna och ut på gatan. Du vinkade till dig en taxi, satte dig i baksätet och andades ut. Taxin körde norra utfarten ut från stan. Det var en trevlig taxichaufför. Han var från Indien, hade fem barn och bodde i Jakobsberg.
Du bättrade på ditt Dior-lipgloss och drog några fingrar genom det långa håret.
Väl framme gav du taxichauffören 100 kronor i dricks för att han var så söt.

Du gick in genom glasportarna och såg på de stora, blåa tavlorna. 
LOS ANGELES                                                                           ARRIVED
Han borde vara på väg hit nu, hoppas han kommer snart. Du har inte gillat Arlandas flygplats sen, den där dagen för längesen. Den ger dig dåliga vibbar.
Minuterna gick och du började bli nervös, kommer han inte snart?

Sedan ser du honom komma gående borta vid informationsdisken med två stora mörkgröna resväskor på hjul. Han ler stort när han ser dig, och släpper väskorna och sträcker ut armarna. Du springer rakt in i hans stora famn och kramar honom hårt. Du vill aldrig släppa taget. Du borrar in din näsa i hans gråa tröja och han luktar precis som han brukar.
Han pussar dig i pannan, och säger om och om igen att han älskar dig.

I sex månader har ni varit utan varandra. Du har varit kvar i Stockholm och han har varit i Los Angeles och jobbat. Du trodde aldrig att du kunde sakna någon så mycket som du saknat honom.
Det är inte bara en gång du funderat på att sätta dig på ett plan och flyga till Los Angeles bar för att träffa honom om det så bara var för en dag.

Du rufsar honom i håret och släpper taget om honom och backar ett par steg.
Han gräver i sin ficka och ställer sig sedan på knä framför dig och framför alla andra människor på flygplatsen.
- Lina, vi har känt varandra i sex år nu. Vi har haft våra duster och våra gräl under de här åren. Det har inte varit en dans på rosor för oss två. Vi har inte lyckats kommit överens varje gång och jag vet att det kommer bli jobbigt. Men jag vill och jag kommer göra allt för att det ska vara bra mellan oss. Och jag vet att jag inte vill leva utan dig.
Vill du gifta dig med mig?

Med tårarna rinnandes ner för kinderna får du fram ett ynket litet "ja". Det är ett litet "ja" som kommer ur din mun. Men det betyder så mycket mer.

Han reser sig upp och trär på den släta ringen i vitt guld på ditt vänstra ringfinger och du beskådar den i solljuset. Du hör några få applåder runt omkring dig. Du hade glömt bort alla människor som var runtom er.
Du ger honom en lång kyss och sedan ler du. Du ler inte bara i ansiktet utan i hela själen.
Kan man verkligen vara såhär lycklig?

Sedan går ni bredvid varandra ut genom de stora glasportarna, ut i kylan.
Kan livet verkligen vara såhär härligt?

Du, såhär i 19-års ålder. Hockeyspelare, ekonomisuderade
iklädd en röd eller grå Peak-hoodie och ett par mörka jeans.
Mörkbruna ögon, och nyss-vaknat-stylade hår.
Gärna med mig eller Lina i gåendes vid din sida.

- Svarta Träningsbyxor
- Svart träningsväska från Nike
- En cocktailklänning
- Smink från Make Up Store.
 
Detta behövs köpas imorgon.

Idag gjorde jag min debut som radiopratare. Det var himla roligt.
Skrattade en hel del.
- Du låter så ful i radion när du skrattar.
Min syrras första ord när jag kliver innanför dörren. Men va fan, då får jag väl bjuda på den då.

Man lever ju ett hektiskt liv, med premiärfester, lunchmöten och after-workmöten nuförtiden som radiopratare.

Nu Lina, ska vi fila på uppföljaren.

Tänk dig Lina,en solig dag i slutet av maj. Det är den här dagen då det är riktigt varmt för första gången på våren och försommaren. Solen står högt på himlen och det är inte ett moln så långt ögat når.
Du går längs med Drottninggatan. Förbi Fico, Crispin och Wayne's, du sneddar över Stortorget i dina nyinköpta svarta Vagabondpumps som matchar dina stora solglasögon. I handen håller du en ärtgrön handväska som matchar ditt för dagen gröna armband på vänster handled.

När du går förbi frukthandlarna bjuder de dig på hallon, och i smyg ser de ner på dina perfekt brun-utan-sol-solade ben som blänker i solens strålar. Du glider vidare över torget och känner dig fruktansvärt snygg i dina svarta, korta shorts och din söta, men dyra vita Filippa K-skjortan du bär dagen i ära.

Med bestämda steg styr du dig på Brända Bocken och där ser du henne. Hon sitter vid bordet längst ut mot staketet, under ett stort vitt parasoll. Hennes pilotglasögon täcker nästan hela ansiktet, men du känner igen henne på hennes långa, lockiga hår som flyger lätt i vinden. Solen blänker i hennes solblekta hår och lockarna lägger sig ledigt på hennes axlar när vinden avtar. Bredvid henne på bordet stor den gigantiska svarta väskan, som var en gåva från en mycket speciell kille.

Du kliver in på uteserveringen med självsäkra ner och slår dig ner vid hennes bord. Ni småpratar om allt som hänt under de senaste 14 timmarna då ni inte har setts.
Du ropar vant på servitrisen och beställer.

Du hör någon ropa ditt namn, du känner igen rösten på en gång. Du vänder dig ett halvt varv, och där står han. Han med stort H. Han går emot ditt bord.
Samtidigt kommer servitrisen och ställer ner två Cosmopolitan, ni tar en lite sip var och ställer sedan ner glaset med det rosa innhehållet på bordet igen.

Hennes telefon ringer, och hon vet vem det är eftersom han har en speciell ringsignal. Han säger att han är på väg, med en liten överaskning.

Han kommer fram och ger dig en puss på kinden, sedan beställar han två öl. Den andre vill nog också ha en tänker han.

Med sin röda pikétröja syns han på lång väg, och du ser hur hon ler. Hon lyser upp precis som soluppgången.  Du tänker på hur bra dom passar ihop, två pusselbitar som äntligen har hittat rätt.

Tillsammans sitter vi där, den här varma majdag. Dricker ur varsit glas och njuter av livet. Inte en tanke på varken skola eller jobb. Snö eller regn. Pengar eller kläder.
Du, jag och så dom två.
Han, som sitter och håller om mig, och hela tiden påpekar att mina jeanshorts är så fina . Och du som inte kan låta bli att pilla på hans halsband som han har, och som du så väl minns när du köpte åt honom. Och du tänker att du aldrig skulle kunnat trott på det för ett halvår sedan. Tänk att han valde just dig.

Plötsligt ligger det fyra pappersbitar på bordet, men solen speglas i dem så du kan inte avgöra vad det är för något.
Jag tar upp dem, och utbrister i skratt. Du ser undrade på mig, och dom. Dom bara ler, sådär som bara dom kan göra.
Grekland, Korfu två veckor. Vi fyra.
Vi åker i morgon.
Du skrattar så mycket att du inte vet vart du ska ta vägen, men innan du vet ordet av står du där på ditt rum med kläder utslängda över hela golvet i panik. Du ska åka om en timme och du har inte packat klart.
Men du vet att allting ordnar sig. För allt är så himla härligt...

Nu är det officiellt. Jag har inget liv.
Jag har inte kunnat blogga på fem dagar. Fem dagar!!!
Det är helt sjukt.
Jag har inte gjort något det senaste dagarna än att skriva på mitt geografiarbete. Sjukt.
Nu är det iallafall klart och inskickat.
Riktigt skönt.

Känner mig som en vattenkonflikt hela jag.

Igår var det fest hor mig. 9 stycken av 12 bjudna kom, och det var mycket trevligt.
Vi käkade färska frukter, chips, choklad och hallontårta och drack. Och pratade massor!
Fick en Filippa K-tröja, ett par Björn Borg-trosor och presentkort på Make up store. Heeelt wonderful!

Vi drog in till stan vid 22 och gick till Svarte och drog två shotsbrickor. Sedan drog några vidare till Nivå, ännu en shot.
Men det hände inget, jag som hade laddat för ett väldigt onykter kväll. Men, jag åt väl för mycket innan antagligen.
Sedan blev det nattmat på Donken, inte ett dugg äckligt. Ha ha.

En sak undrar jag bara, vart tog söta lilla dyngfulla Lina vägen?

Nu börjar förbedelsena inför kvällen.
Nyduschad, brännt en skiva och Lina kommer väl vilken sekund som helst.
Sedan är det full rulle hela dagen.

Hoppas det blir trevligt ikväll bara!
Ha ha.

När jag inte orkar längre.
Kan jag få lägga mig ner och döööö?

Idag har inte varit någon kul dag. Bara en massa jobbiga lektioner.
Nu är jag helt jättetrött och galet hungrig.
Skulle vilja ta en nap, men man måste ju plugga. Sååååååååååå tråkigt!
Ett vetenskapligt arbete om en vattenkonflikt är det jag ska producera den här gången.
Jaa, jag vet inte om det tillhör allmänbildningen eller inte. Men en sak är ganska glasklar
och det är att jag inte kan ett skit om det!

Att göra en pudel

Den här filmen handlar om Rita som jobbar på en hundsalong, hon ha ren förkärlek till meditation och lite sådant flummigt. Hon älskar även att läsa.
Hon träffar en kille på en "hitta-sig-själv-kurs", Knut. Som planerar göra både det ena och det andra.
En bihistoria i det hela är Ritas mamma som lämnade henne när hon var liten, men det är en tafflig historia det.

I rollen som styvmamma till Rita spela Lena Nyman som är helt underbar, det är hon som gör hela den här filmen! Eva Röse har huvudrollen, och jag blev förvånad över hur talangful hon var/är.
Eagle-Eye Cherry har även en liten roll, som han kammar hem mitt hjärta med. Kanske för hans röst.
Anyway, det är en ganska uddlös lite historia. Men underhållande.
En "jaha"-film. Man blir inte blåst av stolen direkt. Men man somnar inte heller. Och slutet. Slutet är så gulligt att man bryter ihop!

Vad gör jag här?
Har suttit här sedan jag kom hem från jobbet.
Inte bra!

Jag lär ju duscha göra mig iordning och sedan åka till Emelie
på kalajs!
Jag är supehungrig och jag vet att det ligger tacopaj och tårta där hemma som bara väntar på mig...

Näeee, nu måste jag gå härifrån!


Btw, jag är döförkyld på kuppen.

Idag är jag så dödligt trött att jag inte vet vad.
Upp 05.30 imorse och iväg till jobbet. Jobba till 13.00, handla och så hem.
Värmde mat i micron och slängde mig på sängen och tittade på "Att göra en pudel", 432 telefonsamtal senare har jag inte hunnit se klart den.
Jag blir så less.

Nu lär jag slå in E's present tills imorrn.
Det ska bli jääättefint!
Sen ska jag baka ihop tre tårtor. Kanske inte det roligaste.
Men vad gör man inte för alla gästerna på ens kalas?

Dagboken- Jag sökte dig och fann mitt hjärta
Filmen handlar om Noah och Allie som träffas en sommar och blir förälskade i varandra. Noah som är en arbetarpojke och Allie som kommer från en välbärgad familj kan intelåta bli att bli förälskade över alla gränser.
Sommaren tar slut och Allie flyttar.
Sedan får man följa deras liv på varsitt håll och sedan hur deras vägar korsas igen.

Dagboken kan vara den bästa filmen jag har sett. Jättefin historia verkligen, bra regi och proffsigt filmat. Det enda som vacklar är manuset emellanåt.
Men det kompenseras ganska lätt. Skådespelarna Ryan Gosling och Rachel McAdams gör ett underbart jobb, och är väldigt trovärdiga. De har en kemi mellan dem som gör att man verkligen tror på kärleken.
Den här filmen är ett måste på tjejkvällen. Och den passar även bra om du vill "notebook" din pojkvän. För jag lovar alla som har lite känslor i sig, blir förtrollade.

I morgon är det min födelsedag.
18 år.

Är det nu livet börjar? Är det nu jag ska börja ta ansvar för mig själv?
Eller hur ligger det till egentligen?
Jag kommer nog inte förändras så mycket,
eller så gör jag det.
Jag kommer nog kliva upp ur min säng som vanligt imorrn, ta på mig morgonrocken och sedan ta frukost ur kylskåpet. Samtidigt som jag äter mina två mackor med ost och dricker min äppeljuice läser jag tidningen. Bläddra igenom nyhetssidorna snabbt, fokusera mer på nöjessidorna och sporten. Sedan titta vilka som fyller år, och jag kommer förvånas över att mitt namn står i tidningen. Sedan bläddra vidare till tv-guiden och jag kommer bli arg eftersom det bara är skit på tv.n.
Sedan kommer jag bli arg på katterna för att de springer runt mina fötter på väg till datorn, jag sätter igång datorn och går sedan motvilligt tillbaka till köket för att ge katterna mat.
Väl framför datorn kollar jag mailen, kanske bloggar lite. Skriver lite snabbt med någon på MSN, nästan säkert att det är Lina.
Efter det går jag nog och byter om, mjukisbyxor och nån ful tröja, borstar håret och tänderna. Kanske lägger jag mig på sängen och tittar på en film eller så läser jag lite.
Sedan är det dags för ännu en tur till datorn, ingenting nytt. Jag går nog och gör lite lunch till mig och min syster som precis klivit upp. Vi äter nog under tystnad, sedan lägger jag mig på sängen igen.
Kanske att jag tar emot några samtal, svarar på några SMS från några som vill gratta mig. Det är inte helt säkert.
Skillnaden mellan den här dagen och de andra dagarna är väl att jag kanske får en eller två presenter.

Gårdagen var väldigt rolig.
började med middag hos mammas kompis, äcklig mat och hockey. Inte så mycket att hurra för.
Sedan tog jag bussen till Emelie. Vi sjöng, spelade uckulele, dansade till Justin och drack i stora mängder.
Åkte ner på stan och firade med alla på torget, ganska överskattat.
Gick till Munken och dansade på borden... haha.
Det var helt klart kvällens bästa, vi var så förfrysta att vi behövde tinas upp och varför inte dansa!?
Sedan vankade vi runt.
Kvällen slutade lite delat. Jenny & Jag tog sista bussen hem. Emelie & Jossan gick till J och M.
Sedan tar historien slut om den ganska händelselösa nyårsaftonen.
Men men, jag firade den på ett sätt iallafall.