sandra

Tänk dig Lina,en solig dag i slutet av maj. Det är den här dagen då det är riktigt varmt för första gången på våren och försommaren. Solen står högt på himlen och det är inte ett moln så långt ögat når.
Du går längs med Drottninggatan. Förbi Fico, Crispin och Wayne's, du sneddar över Stortorget i dina nyinköpta svarta Vagabondpumps som matchar dina stora solglasögon. I handen håller du en ärtgrön handväska som matchar ditt för dagen gröna armband på vänster handled.

När du går förbi frukthandlarna bjuder de dig på hallon, och i smyg ser de ner på dina perfekt brun-utan-sol-solade ben som blänker i solens strålar. Du glider vidare över torget och känner dig fruktansvärt snygg i dina svarta, korta shorts och din söta, men dyra vita Filippa K-skjortan du bär dagen i ära.

Med bestämda steg styr du dig på Brända Bocken och där ser du henne. Hon sitter vid bordet längst ut mot staketet, under ett stort vitt parasoll. Hennes pilotglasögon täcker nästan hela ansiktet, men du känner igen henne på hennes långa, lockiga hår som flyger lätt i vinden. Solen blänker i hennes solblekta hår och lockarna lägger sig ledigt på hennes axlar när vinden avtar. Bredvid henne på bordet stor den gigantiska svarta väskan, som var en gåva från en mycket speciell kille.

Du kliver in på uteserveringen med självsäkra ner och slår dig ner vid hennes bord. Ni småpratar om allt som hänt under de senaste 14 timmarna då ni inte har setts.
Du ropar vant på servitrisen och beställer.

Du hör någon ropa ditt namn, du känner igen rösten på en gång. Du vänder dig ett halvt varv, och där står han. Han med stort H. Han går emot ditt bord.
Samtidigt kommer servitrisen och ställer ner två Cosmopolitan, ni tar en lite sip var och ställer sedan ner glaset med det rosa innhehållet på bordet igen.

Hennes telefon ringer, och hon vet vem det är eftersom han har en speciell ringsignal. Han säger att han är på väg, med en liten överaskning.

Han kommer fram och ger dig en puss på kinden, sedan beställar han två öl. Den andre vill nog också ha en tänker han.

Med sin röda pikétröja syns han på lång väg, och du ser hur hon ler. Hon lyser upp precis som soluppgången.  Du tänker på hur bra dom passar ihop, två pusselbitar som äntligen har hittat rätt.

Tillsammans sitter vi där, den här varma majdag. Dricker ur varsit glas och njuter av livet. Inte en tanke på varken skola eller jobb. Snö eller regn. Pengar eller kläder.
Du, jag och så dom två.
Han, som sitter och håller om mig, och hela tiden påpekar att mina jeanshorts är så fina . Och du som inte kan låta bli att pilla på hans halsband som han har, och som du så väl minns när du köpte åt honom. Och du tänker att du aldrig skulle kunnat trott på det för ett halvår sedan. Tänk att han valde just dig.

Plötsligt ligger det fyra pappersbitar på bordet, men solen speglas i dem så du kan inte avgöra vad det är för något.
Jag tar upp dem, och utbrister i skratt. Du ser undrade på mig, och dom. Dom bara ler, sådär som bara dom kan göra.
Grekland, Korfu två veckor. Vi fyra.
Vi åker i morgon.
Du skrattar så mycket att du inte vet vart du ska ta vägen, men innan du vet ordet av står du där på ditt rum med kläder utslängda över hela golvet i panik. Du ska åka om en timme och du har inte packat klart.
Men du vet att allting ordnar sig. För allt är så himla härligt...